Min först lilla älskling!

Idag, ja eller igår är det ju nu, så var det ett år sedan min första lilla älskling dog. Alldeles för tidigt av ett virus så min farbror fick avsluta hennes lidande. Det känns fortfarande tomt och jag saknar henne så hemskt mycket. Min lilla älskling, hon var min bebis. Hon var verkligen min katt, inte glad i andra människor och jag var den enda som fick ta upp henne och kunde gå runt o bära på henne och kela med henne hur länge som helst. Och när hon stod på köksbordet eller i fönstret och ställde sig upp med framtassarna på mina axlar och bara var så nära och så himla gosig. Älskade lilla Busan, du finns hos mig fast du inte längre är på jorden. Du lever i den nu och i mitt hjärta. Saknar dig så mycket. Puss o kram o massa kel min älskling!

Livet, döden och allt där emellan!

Döden skrämmer skiten ur mig!! Inte för min egen del, inte för min egen död utan för min omgivning. Jag är rädd för att förlora mina nära och kära. Jag vill inte uppleva smärtan av att förlora dom, jag vill inte acceptera att jag aldrig kommer se personen igen. I alla fall inte vad jag vet. Jag är självisk, egoist så det skriker om det i det fallet. Jag vill ha dom kvar, här hos mig där de ska vara. Där de hör hemma. Och självklart vet jag att det är livets gång och att man förhoppningsvis haft ett långt och bra liv. Ett lyckligt liv. Men varför kan det inte fortsätta? Varför kan man inte få behålla sin familj hos sig.
Är plågsamt medveten om att min Farmor är mycket sjuk om man ska tro läkarna i alla fall. Och jag vill behålla henne! Vill ha henne kvar här! Men träffar henne i alla fall en gång i veckan och har alltid skoj när jag är hos henne. Jag kommer ju alltid minnas det. Hennes uttryck och små egenheter. Och för det är jag tacksam!

Jag vet att det är en klyscha men uppskatta din familj, ta hand om dom för du vet aldrig när de försvinner.

Till min familj, jag älskar er så väldigt mycket!!

Vart är världen på väg??

Jag sitter här och kan inte låta bli att tänka på den stackars lilla tant som blev brutalt ihjälslagen på en parkeringsplats. Och för vad? En jävla parkeringsplats! En ung kille som inte kunde ta att en liten farbror tutade på honom för att han skulle flytta på sig så de hunde parkera. Det är ju som om det vore påhittat alltihop. Man tror nästan man drömmer, tänk så enkelt det varit, om han bara flyttat sin bil och sen åkt vidare! Istället är nu mannen misshandlat och svårt chockad, kvinnan är död och killen eftersökt av polisen för mord. Någon har förlorat sin mamma, Farmor, Mormor, maka, syster. Och kille har förtstört sitt liv, för en parkeringsplats. Jag fattar inte vad han tänkte, hur fan får man idén att ge sig på gamlingar! Man undrar ju om har var påverkad av något, alkohol, droger, för inte fan gör man nåt sånt när man är klar i huvudet. Eller?
Mina sympatier till kvinnans man och familj. Till killen, jag vet inte om jag har något att säga honom alls om jag ställdes öga mot öga med honom, vad säger man till en sån person? Vad förstår en sån? Tror inte det finns något att säga, men han borde låsas in och nyckeln kastas bort. Man gör inte så, man ger sig inte på försvarslösa människor. Han är en feg jävel och borde betala priset för vad han gjort.

Sveriges Värst Sminkade Bilförare!!!

Det är hemskt, jag vet inte vem hon satt på för att få sitt körkort men hon borde fan inget ha! Erika och hennes co-driver i Sveriges Värsta Bilförare är hemsk!! Båda drog huvan över huvudet för att slippa bli blöta i ansiktet och därmed riskera att förstöra sminket! Hon, Erika, bara blundade och gasade. En livsfara för sig själv och framför allt andra bilförare och övriga trafikanter.
En klen tröst är väl att hon kommer vara ett välsminkat lik efter att hon kört ihjäl sig själv, eller ännu värre, någon annan!! Dumma kossa!

Sen har vi fått höra av en riktig neandertalare!! En sjuksköterska har gått ut i pressen och uttalat sig om att män som är hemma med sina barn, under ett års ålder, förstör barnen. Att pappans röst skulle skrämma barnen och att männen inte har någon känsel i sina fingertoppar!
Att männen inte har det i sitt system att kunna ta hand om så små barn och att man aldrig innan i världshistorien lämnat barn i mäns vård på samma sätt som vi gör nu. Och hon säger även att männen fortfarande är kvar i neandertalstadiet.
Den enda här som härrör till neandeltalarna är hennes korkade och förlegade uttalanden, hon borde väl fan veta bättre. Men som tur är ser kärringen ut att vara i pensionsålder och kommer med lite tur få gå tidigare nu när hennes arbetsgivare får höra hennes dumma uttalanden.

Klantkatt be thye name

Jag skulle inte bli alls förvånad om Kurre visar sig bli som Baltazar, faktum är att han redan uppvisar vissa tendenser åt det hållet. Ränner framför fötterna på en och följer ständigt efter vart man än går! Kan inte påminna mig att Baltis någonsin tog sönder något för mig, något som Kurre gjort, den fina krukar jag fick blomman av dåvarande svägerskorna i när jag fyllde förra året. Då hette han "kattjävel" för ett ögonblick.

Sen kan jag inte låta bli att på sätt och vis låta bli att glädjas åt min nyvunna frihet. Klart det aldrig är skoj när något skiter sig men men. Jag skulle helst vilja säga som det är, vilka jag är glad att slippa se i fortsättningen men vill ju inte såra någon i onödan. Men å andra sidan, inte så personen/personerna i fråga tagit mina känslor i åtanke gällande val och beteende. Så vad skulle jag egentligen ha att förlora i att säga vad jag tycker? I förhållande till dom, inte ett skit. Bryr mig inte om vad de tycker. Jag själv däremot, vad jag tycker om mig själv, det räknas. Och är ingen bitch, kanske det som är problemet. Kanske bara skulle säga vad jag tycker och låta saker och ting vara.
Nåja, får se hur jag gör!

Sen skiner den underbara solen nu, helt strålande! Jag känner våren är i antågande och jag längtar. Ska ta ut Kurre då, ska bli skoj att se hur han trivs.
Kommer bli kung på gården!

Snöblind!

Snö, snö, snö och så lite mera snö!
Pappa och jag var ute i stugan i måndags och skulle se om taket på uteplatsen rasat in. Men icke, antar att pappa bygger bättre än de som konstruerar idrottshallarna i landet. Så pappsen upp på stegen och gav sig på snön på uteplatstaket. Jag själv pulsade runt och ramlade mer än en gång, men länge sen jag hade så kul i snön. O pappa fortsatte upp på stugtaket och rensade rent där med. Måste ledigt varit minst en meter snö på sina ställen.
Hur vackert det än är med snön så önskar jag dock att den smälter bort nu. Jag längtar efter vår. Värme, grönt härligt gräs, blommor och solen! Det får gärna vara vår imorgon bitti när jag vaknar!

Katter, kossor, giftemål och att komma undan!

För att detta ska bli i kronologisk ordning så borde jag väl börja med korna, jag är på sätt och vis nämligen uppvuxen med kor. Där vi har våran sommarstuga, min oas på jorden, har vi precis i tomtgränsen alltid haft betesmark och där gick det ofta om somrarna när jag var barn kor. Och de må visserligen vara stora och kanske på sätt o vis på grund av storleken lite skrämmande men jag älskar kor. De är så fina. Stora lugna kloka ögon och ett mjukt råmande. Jag såg ett avsnitt av Morden i Midsomer häromdagen och de visade en liten stuga på engelska landsbygden där det gick ett gäng kor precis utanför grinden och jag blev nostalgisk. En vacker dag kanske jag får uppleva det igen. Kanske blir det ett hus på landet med en massa djur för mig trots allt:) Och får jag det så ska där finnas kor!

Sen till bröllop, på julafton gifte sig mina föräldrar igen! De firade pärlbröllop på nyårsafton med eftersom famlijen var samlad på julafton så bytte de ringar då. Och klart jag fällde några tårar. Var rörande! Och i sommar är det min brors tur, han och Sophia ska gifta sig i juli. Så gissa om det blir fler tårar, men mera skratt skulle jag tro. Ska bli skoj!

Sen kunde jag hålla mig hela 1,5 månad innan jag skaffade en ny katt. Var nere hos brorsan o Sophia för att se DM och hittade en liten kisse på blocket, hämtade honom när jag kom tillbaka till Tranås. Han är grårandig och helvild. Pratar hela tiden med så fick namnet Kurre. Han verkar känna sig hemma för han har redan lagt beslag på en kudde i sängen som han sover på. Skönt med sällskap må jag säga. Han är enligt min förre kille min nya kille, och kan nog stämma för har fått mer tunga från katten än vad jag fick av killen sista månaden, hehe. Kurre har pippi på att slicka mig på munnen o näsan för att väcka mig, inget trevligt drag hos honom men ska nog gå att ändra på! I övrigt är han så go så!

Sen har jag blivit av med något med, ja eller någon. Singel igen, men inte så säker på att det är av ondo. I´ve escaped the tinshed! Visst kommer jag sakna vissa i umgängeskretsen där men andra är det skönt att slippa! Översminkade bimbos, blonda brunetter och bönner med snusen rinnande, är väl Boxholm (läs tinshed) i ett nötskal. Synd bara att den smartaste på hela stället är så bunden till de andra. Men kommer nog att gå långt, gäller bara att våga bryta sig loss och inte sitta där som femte hjulet o supa varenda helg. Har ju gjort det en gång innan och kan säkert göra det igen.
Kommer sakna mina svägerskor med familjer och svärfar, var ett skönt gäng.