Sveriges Värst Sminkade Bilförare!!!

Det är hemskt, jag vet inte vem hon satt på för att få sitt körkort men hon borde fan inget ha! Erika och hennes co-driver i Sveriges Värsta Bilförare är hemsk!! Båda drog huvan över huvudet för att slippa bli blöta i ansiktet och därmed riskera att förstöra sminket! Hon, Erika, bara blundade och gasade. En livsfara för sig själv och framför allt andra bilförare och övriga trafikanter.
En klen tröst är väl att hon kommer vara ett välsminkat lik efter att hon kört ihjäl sig själv, eller ännu värre, någon annan!! Dumma kossa!

Sen har vi fått höra av en riktig neandertalare!! En sjuksköterska har gått ut i pressen och uttalat sig om att män som är hemma med sina barn, under ett års ålder, förstör barnen. Att pappans röst skulle skrämma barnen och att männen inte har någon känsel i sina fingertoppar!
Att männen inte har det i sitt system att kunna ta hand om så små barn och att man aldrig innan i världshistorien lämnat barn i mäns vård på samma sätt som vi gör nu. Och hon säger även att männen fortfarande är kvar i neandertalstadiet.
Den enda här som härrör till neandeltalarna är hennes korkade och förlegade uttalanden, hon borde väl fan veta bättre. Men som tur är ser kärringen ut att vara i pensionsålder och kommer med lite tur få gå tidigare nu när hennes arbetsgivare får höra hennes dumma uttalanden.

Klantkatt be thye name

Jag skulle inte bli alls förvånad om Kurre visar sig bli som Baltazar, faktum är att han redan uppvisar vissa tendenser åt det hållet. Ränner framför fötterna på en och följer ständigt efter vart man än går! Kan inte påminna mig att Baltis någonsin tog sönder något för mig, något som Kurre gjort, den fina krukar jag fick blomman av dåvarande svägerskorna i när jag fyllde förra året. Då hette han "kattjävel" för ett ögonblick.

Sen kan jag inte låta bli att på sätt och vis låta bli att glädjas åt min nyvunna frihet. Klart det aldrig är skoj när något skiter sig men men. Jag skulle helst vilja säga som det är, vilka jag är glad att slippa se i fortsättningen men vill ju inte såra någon i onödan. Men å andra sidan, inte så personen/personerna i fråga tagit mina känslor i åtanke gällande val och beteende. Så vad skulle jag egentligen ha att förlora i att säga vad jag tycker? I förhållande till dom, inte ett skit. Bryr mig inte om vad de tycker. Jag själv däremot, vad jag tycker om mig själv, det räknas. Och är ingen bitch, kanske det som är problemet. Kanske bara skulle säga vad jag tycker och låta saker och ting vara.
Nåja, får se hur jag gör!

Sen skiner den underbara solen nu, helt strålande! Jag känner våren är i antågande och jag längtar. Ska ta ut Kurre då, ska bli skoj att se hur han trivs.
Kommer bli kung på gården!

Snöblind!

Snö, snö, snö och så lite mera snö!
Pappa och jag var ute i stugan i måndags och skulle se om taket på uteplatsen rasat in. Men icke, antar att pappa bygger bättre än de som konstruerar idrottshallarna i landet. Så pappsen upp på stegen och gav sig på snön på uteplatstaket. Jag själv pulsade runt och ramlade mer än en gång, men länge sen jag hade så kul i snön. O pappa fortsatte upp på stugtaket och rensade rent där med. Måste ledigt varit minst en meter snö på sina ställen.
Hur vackert det än är med snön så önskar jag dock att den smälter bort nu. Jag längtar efter vår. Värme, grönt härligt gräs, blommor och solen! Det får gärna vara vår imorgon bitti när jag vaknar!

Katter, kossor, giftemål och att komma undan!

För att detta ska bli i kronologisk ordning så borde jag väl börja med korna, jag är på sätt och vis nämligen uppvuxen med kor. Där vi har våran sommarstuga, min oas på jorden, har vi precis i tomtgränsen alltid haft betesmark och där gick det ofta om somrarna när jag var barn kor. Och de må visserligen vara stora och kanske på sätt o vis på grund av storleken lite skrämmande men jag älskar kor. De är så fina. Stora lugna kloka ögon och ett mjukt råmande. Jag såg ett avsnitt av Morden i Midsomer häromdagen och de visade en liten stuga på engelska landsbygden där det gick ett gäng kor precis utanför grinden och jag blev nostalgisk. En vacker dag kanske jag får uppleva det igen. Kanske blir det ett hus på landet med en massa djur för mig trots allt:) Och får jag det så ska där finnas kor!

Sen till bröllop, på julafton gifte sig mina föräldrar igen! De firade pärlbröllop på nyårsafton med eftersom famlijen var samlad på julafton så bytte de ringar då. Och klart jag fällde några tårar. Var rörande! Och i sommar är det min brors tur, han och Sophia ska gifta sig i juli. Så gissa om det blir fler tårar, men mera skratt skulle jag tro. Ska bli skoj!

Sen kunde jag hålla mig hela 1,5 månad innan jag skaffade en ny katt. Var nere hos brorsan o Sophia för att se DM och hittade en liten kisse på blocket, hämtade honom när jag kom tillbaka till Tranås. Han är grårandig och helvild. Pratar hela tiden med så fick namnet Kurre. Han verkar känna sig hemma för han har redan lagt beslag på en kudde i sängen som han sover på. Skönt med sällskap må jag säga. Han är enligt min förre kille min nya kille, och kan nog stämma för har fått mer tunga från katten än vad jag fick av killen sista månaden, hehe. Kurre har pippi på att slicka mig på munnen o näsan för att väcka mig, inget trevligt drag hos honom men ska nog gå att ändra på! I övrigt är han så go så!

Sen har jag blivit av med något med, ja eller någon. Singel igen, men inte så säker på att det är av ondo. I´ve escaped the tinshed! Visst kommer jag sakna vissa i umgängeskretsen där men andra är det skönt att slippa! Översminkade bimbos, blonda brunetter och bönner med snusen rinnande, är väl Boxholm (läs tinshed) i ett nötskal. Synd bara att den smartaste på hela stället är så bunden till de andra. Men kommer nog att gå långt, gäller bara att våga bryta sig loss och inte sitta där som femte hjulet o supa varenda helg. Har ju gjort det en gång innan och kan säkert göra det igen.
Kommer sakna mina svägerskor med familjer och svärfar, var ett skönt gäng.

Buff och Babblis har joinat Muffe!

I onsdags, den 2:e december var jag tvungen att släppa min lilla bebis. Buff var sjuk och vi drog iväg till Valla med henne Kim och jag, jag hade på känn att det skulle skita sig så var grymt negativ på resan till Linköping och stackars Bus bara satt o pep så ynkligt i sin bur. Veterinären, som heter Oskar, undersökte Busan och sa sen att prognosen inte såg bra ut. Så tårarna bara rann när jag insåg att det jag fasat på vägen dit skulle behöva ske samma dag, kunde inte låta henne må dåligt. Den veterinären var en väldigt bra människa, han sa jag skulle ta med min vän hem och ha några timmar med henne hemma innan hon skulle resa vidare. Tog med henne till mamma och pappa. Hon fick till och med gå på bordet utan att mamma sa något. Jag kunde bara sitta och titta på min lilla tjej som alltid varit liten men som väldigt fort magrat av och var så tanig. Har på 6 månader förlorat både Baltazar och Busan. Och det suger. Det gör ont. Ont som fan! Känns konstigt att komma hem nu, jag har i princip aldrig bott själv. Redan efter tre månader i min första lägenhet flyttade Busan in och hon har sen följt med mig på var ställe jag bott. I 7 år har hon varit min sambo. Min älskade lilla gosa. Sen kom Baltis, han blev en del av vår lilla familj och var Busans totala motsats. Busan har alltid varit MIN katt, hon har inte varit den som kommer fram och hälsar när folk kommit hit, nej hon har hållt sig undan och kommit fram först när de gått. Kanske att hon kikat fram beroende på vem det var. Det tog henne flera månader innan hon accepterade Kim. Hon chockade både mig och honom när hon helt sonika en dag klättrade upp på honom, trampade runt lite och sen la sig på magen på honom och somnade. Baltis däremot han älskade alla genast. Han ville vara med överallt, alla skulle klappa på honom och man kunde inte ligga mer än 5 sekunder i sängen förrän han kom och la sig på en. Och jag som snurrar rätt mycket när jag sover, ja han tyckte nog jag var jobbig, men han gick ner o väntade till jag snurrat klart och sen klättrade han upp på mig igen. Han bara SKULLE sova på mig, eller Kim när han var här. 6 kilo katt på magen när man ska sova är faktiskt mysigt. Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte saknar mina små skitar men jag vet att det är det enda och det bästa jag kunde göra för dom. Låta dom åka upp till Käringeberg. Björn är så lugn och trygg och jag vet att han tog väl hand om dom. Så nu ligger Buff och Baltis i samma grav bredvid Muffe och har det bra. Kim säger att de är i Nangijala. Om jag nu stavade det rätt, spela roll. De är i alla fall där och väntar på oss. Ni är älskade och saknade. Mina små älsklingar!

Apor och julskyltning!

Igår var jag barnvakt åt min kompis döttrar, snart 5 år gamla, och det är alltid lika skoj! Barn är ärliga och raka till skillnad från oss vuxna som lärt oss att vissa saker säger man inte för det passar sig inte eller det kan såra någon. Men kommer det från ett barn så är det helt okej. Ja det kan ju kanske såra eller vara "opassande" ändå men det blir skoj och ärligt på nåt vis.
Det började med att Astrid sa till mig att jag fick inte skämborta dom för få skulle mamma bli sur! Sen frågade hon mig om jag hade en bebis i magen för jag hade ju en rätt stor mage. Men jag sa att nejdå, jag är bara tjock. "Tjock och gosig, sa Astrid och fnittrade lite småtokigt som hon kan göra ibland" Sen en stund senare så sa hon helt häpet till sin syster Ingrid, titta!!! Hon har större rumpa än mamma!" Och ja det har jag ju faktiskt. Så det var ju fakta. Men det blir roligare när barn säger det.

Jag tog med barnen på julskyltningen igår. Massa korkade människor som inte flyttar på sig eller bryr sig om att man har två små barn med sig utan bara går. Skällde faktiskt lite på en klunga med folk igår. Jag vet, jag har ovanan att säga vad jag tycker i sådana lägen, osvenskt så det förslår! Men sån är jag. Är folk dumma så ska de banne mig få höra det i vissa lägen!
Det kanske är dansken i mig som gör det, hehe.

Men vi stannade i alla fall till utanför ÖB och kollade på det enda som är tradition numera här i stan, ja om man bortser från granen på torget då såklart. Vi kollade på apan när det snurrade varv efter varv och det var nästan så att jag ville stå kvar längre och kolla med barnen ville gå vidare. Det är tradition, det är jul. En apa som får folk att minnas när de som barn gick på julskyltning och det var snö på marken och i träden och vi hade vackra granar som spred sin härliga doft längs hela storgatan, de lyste upp och gav en känsla av jul. Numera är det bara en apa kvar. Det enda som ger en känsla av jul. Kanske kan de hänga en wunderbaum med skogsdoft kring halsen på den så man kan lura sig själv att det inte har ändrats så mycket.

Monkey rocks!!!

En värld full av idioter!

Grattis till tanten i Laholm som köpt in 5 eller om det nu var 6 olika sorters hattar för att hjälpa kommunpolitikerna tänka på olika sätt när det gäller beslutsfattning. Det kostade "bara" 18000 kronor det blir 300 kronor per hatt, helt sanslöst! Nån borde sätta en dumstrut på hennes huvud för fatta beslut var hon inget vidare på!
En dam de intervjuade, hon var väl 80+, hon tyckte det var vansinne och att de gott kunde köpt de där hattarna på Ullared, 10 kronor styck. Och hon har helt rätt!! Jag säger att de borde sätta den damen i den andras ställe.

Sen såg jag att Kalle Anka får "konkurrens" av Anna Anka på julafton. Hur nu någon kan tro att hon kan konkurrera med Kalle och hans vänner på självaste julafton är ju helt galet. Okej att hon duger till att reta sig på i Svenska Hollywoodfruar och i Skavlan. Men inte fasen ska hon få sabba julafton! Nej, hemma hos oss är hon utan tvekan bannlyst! Det är tecknat hela vägen som gäller:D
Det närmar sig med stormsteg nu, julen. Har redan köpt mina första julklappar och ser fram mot att få fira julafton med min bror och hans sambo i år! Hade det varit upp till mig hade vi alltid haft familjen samlad. Hoppas bara att Farmor känner sig pigg nog att komma! Hon är mycket viktig för mig, världens bästa Farmor. Knasig och envis och väldigt bestämd. Men lätt som attan att få att skratta om man bara vet hur man ska göra:D
Denna underbara lilla envisa tant är en förebild och någon jag är väldigt glad att få ha haft med mig under hela min uppväxt. Älskar dig Farmor!