Då kommer psykologen och då får man en banan!! Hehe, nejdå inte riktigt så men psykiater blir det men å andra sidan kanske han kan ge mig några roliga piller med banansmak......
Jag skickas till Kalmar eller Växjö för att träffa en psykiater utsedd av F-kassan för att bedöma om jag har en depression eller inte. Min ordinarie läkare har satt depression bland en av mina diagnoser på sjukintygen och eftersom han är ortoped kan de inte godta hans utlåtande. Vilket är förståeligt. Nästan så min nya handläggare på F-kassan ursäktar sig var gång hon ringeroch säger att hon tycker det känns jobbigt att skicka iväg mig på ytterligare en utredning och jag förstår att det är trist för henne. Ta över mitt fall och så börjar det igen men ny utredning nya papper som ska fyllas i, återigen blir jag ifrågasatt , utsatt och strandsatt- jag har ingen ork kvar känns det som. Hur ska jag palla med att fortsätta kämpa. Det tar ju aldrig slut. Återigen måste jag omvärdera min tillvaro, försöka anpassa mig och återigen får jag bara gilla läget. Jag var så glad när jag slapp soc, men går det riktigt illa så hamnar jag där igen. Hur ska jag klara det?? Jag kan ju inte jobba, jag klarar ju knappt att sköta min lägenhet med disk o tvätt o städ och allt annat.
Och här är Gammel, envisheten själv!


Inga kommentarer:
Skicka en kommentar